Still trying to go strong.
Idag har gått okej, förmiddagen kändes stabil och sen när gamla grejer återkommer som nuvarande problem gör sig påminda så sjunker man rätt snabbt.
En standard grej är att man ska avstå jobb när det är något med barnen, ja nu hänger jag ut min sambo men så fort det är något med barnen så blir det dålig stämning och jag får ta den lilla ork jag inte har och ta hand om allt. Att kriga för att inte behöva slita mig i stycken för att faktiskt dela upp grejerna med barnen, vilket i mina ögon är helt sjukt. Att varje gång få "jag vet inte, jag har så mycket på jobbet nu eller jag vet inte ens vart jag ska vara eller det blir så lite jobb om jag ska åka fram och tillbaka. Jag fattar liksom inte hur det kan kännas som att det är så självklart att jag bara ska backa då och ta allt som jag gjort alla år och falla i ännu mindre bitar än vad jag redan är i. För det är exakt så det känns, jag känner mig som ett trasigt pussel där det fattas bitar.
