Lifeoffia.blogg.se

Jag känner mig som ett känslovrak, ena stunden är jag jätte taggad på att börja jobba och få ha lite tid själv. Att få ett break från att hela tiden stimulera och ha allt i huvudet med mat och sova och allt som tillkommer när man är förälder. Samtidigt, mitt i denna känsla så får jag ångest över att jag inte kommer att få vara med mitt barn dygnet runt, att missa tid med honom. Att inte få vara en del i hans vardag för att jag måste jobba, han behöver få vara på förskola och leka av sig. Att bli stimulerad och få leka med kompisar och vara ute förhoppningsvis massor, jag försöker vara ute mycket med honom men det finns dagar när alla känner att just idag orkar jag inte gå till lekparken, eller kriga på ytterkläder. Oavsett hur mycket Milo vill gå ut så är det alltid ett krig när han ska kläs på, ålar på golvet och gnäller, springer iväg varje chans han får. Och så fort alla kläder är på och man öppnar dörren så är allt guld och gröna skogar igen.