Tankar om graviditeter och förlossningar
God kväll!
Sitter och överanalyserar lite, framförallt graviditeterna och förlossningarna med barnen. Vilken otrolig skillnad det har varit ändå, jag tänkte gravid som gravid liksom. Well no, det är ju alltid något annat att vara gravid med första barnet. Allt är spännande, man håller stenkoll på veckor och läser om allt som sker i kroppen och barnets utveckling i magen. Andra graviditeten hade jag noll koll, när jag ringde till barnmorskan eller skulle boka KUB så frågade dom vilken vecka jag var i och jag fick typ gissa och sen veta att jag låg någon vecka längre fram. Oh well, tur att någon hade koll i alla fall.
Men mysigheten att vara gravid i ca. vecka 20 när man är lagom rund, det syns att man är gravid men inte tung det hade jag med båda barnen (dock foglossning med Nova redan då) Jag kommer ihåg känslan när man gick med handen på magen och hur det kändes mentalt när man såg sig i spegeln, jag var mycket mer bekväm i kroppen under graviditeten med Nova gentemot med Milo. Jag tyckte om att vara gravid i veckorna innan man blev "tjock" det var psykiskt jobbigt, men under andra så var det bara ja det här har jag gjort förut och på med mammabrallor och sen en mamma tröja eller tunika över. Medan med Milo ville jag helst dölja kroppen så mycket som möjligt ju rundare jag blev.
Förlossningarna, Om jag hade haft Novas förlossning med Milo då hade jag inte varit "rädd" för förlossningen med Nova. Jag har insett nu efter Novas förlossning att Första förlossningen var en tuff och egentligen ganska traumatisk förlossning. Jag har mest tänkt att ja det gick fort, ja det gjorde ont som fan och jag han inte riktigt reagera vad som hände innan jag hade honom i famnen.
Även om värkar gör ont och mitt i allt ihop sa jag till Filip att det här gör jag inte om så känner jag mig väldigt bekväm i den förlossningen, Det var så himla mycket lättare med Nova. Inte massor av personal i rummet, ingen stress, inte samma trötthet som förut utan så lungt och planerat. Sen var det klart att det var nervöst för hur lång/kort tid det skulle ta, men det gick ju fort denna gång också vilket passar mig alldeles utmärkt då jag har världens sämsta tålamod och sämst på att vänta så 2 timmar blev hur bra som helst.
Så här i smyg så skulle det bli en unge till så skulle jag ha mer ångest över en graviditet än själva förlossningen pga foglossningen, mycket värktabletter och vetekudde och en jävla anamma för att ta mig igenom jobbet och vardagen som mamma till en 3 åring.
Ett aningen rörigt inlägg men tankar som snurrar i huvudet, och en liten tjej här i soffan som sprattlar och snackar och hur nöjd som helst och Milo som sover som en stock sen en timme tillbaka. Ha en trevlig kväll!
