Energi = kaffe och socker
Så trött och grinig just nu och har varit det senaste veckan också, brist på sömn och en liten Milo som tycker att gränser ska testas tills dess att mamma bryter ihop...och sen lite till...
Man får ju ha lite översikt med att han bara är 13 månader men samtidigt så är man bara människa, jag har inte hur mycket tålamod och energi som helst. Vi dras både jag och min sambo mellan att barn förstår mer än vad man tror och han är bara 1 år. Det är så svårt att känna sig som en bra förälder när tålamodet brister och man ryter i, det hjälper inte att skrika på ett barn. Ett barn behöver trygghet och kärlek oavsett ålder, att skrika skapar oro. Jag får bita mig i tungan många gånger när jag känner att jag vill inget hellre än att skrika rakt ut och fråga varför i hela helvete han inte gör som jag säger. Men vad hjälper det? Nej med små barn framförallt måste man tänka både en och två gånger innan man agerar på ungefär en tiondels sekund, mer tid har man inte innan man vill skrika eller gråta eller vad som nu faller av instinkt..
Någon som faktiskt har något tips på hur man får en trotsig 1åring att lyssna?
