Pandemi
Life sucks right now, jag är så himla trött på pandemin och att man inte kan köra på aja det händer inte mig eller jag orkar inte bry mig just nu. Att det bara är att gilla läget, det jobbigaste nu är att restriktionerna i Uppsala och säkert annanstans också att man ska undvika att träffa andra än dom man bor med om man kan. Jag är totalt sämst på att vara själv, nu är jag inte själv eftersom jag är föräldraledig med lillskruttan men ibland är det så välbehövligt att ta en kaffe med en kompis och bara prata av sig om allt vad småbarn innebär och ännu mer. Jag känner ganska ofta just nu att jag orkar inte mer, jag vill bara krypa ner under täcket och bara ifred ett tag. Det funkar ju tyvärr inte riktigt så när man har en liten på 9 månader och en 4 åring som går på förskolan och lillskruttan sover 30min i taget och längre ibland om man har tur. Det finns ingen tid för återhämtning eller egentid då, jag ska upp på morgonen och få iväg grabben till förskolan och sen hem och försöka landa lite innan lillskruttan ska vila en stund. Sen är det lunch och blöjbyte och underhålla henne fram till att vi ska hämta brorsan på förskolan och sen är drt mellis och sen ska hon vila vilket tydligen är pest och livsfarligt.
Sååååå trött på pandemin, men fan man kan ju inte göra något åt det heller... Ja man kan tvätta händerna och undvika människor typ.
Jag och en kompis konstaterade att svenska folket är som ett gäng 4 åringar, man förklarar vad som gäller (restriktionerna) och dom svarar varför? (folk som väljer att gå på krogen, handla med symptom, inte skära hygien) hopplöst, inte undra på att smittan sprider sig om folk inte kan tänka längre än en 4 åring. Till och med min 4 åring vet att man tvättar händerna när man kommer hem eller har handlat eller åkt hem till farmor och farfar och säger åt andra att tvätta händerna.
Snälla Sverige väx upp och ta ansvar!
