Här och nu
Så trött på att vara gravid, jag har ont och ingen ork. Känner mig som världens sämsta mamma för stt jag tappar tålamodet med Milo, han är bara 3 år. Men jag har verkligen inget tålamod, jag försöker verkligen men orken finns inte där.
Det märks ju på honom, han är ganska labil just nu och testar gränser delux. Jag tycker så synd om honom, en lång väntan på syskon och sen en grinig morsa på det... Lilla plutt vad du får stå ut med, vi var ute häromdagen så han fick cykla då han var hemma från förskolan och behövde springa av sig lite. Efter ungefär 40min ute så vad jag så trött och så öm att jag sa att det var dags att gå in varav han blir jätte ledsen för han ville vara ute längre. Klart han vill, han är en utekille och är van att vi är ute 1-1,5 timme när vi går ut.
Med krokodiltårar följde han med in stackarn, jag försökte förklara så gott jag kunde för att drt ska finnas någon logik för en 3 åring. Jag löste det med en mjuk macka och ett glas oboj och sen var han nöjd, men fan va värdelös man kan känna sig för att man har ont. Stackars barn.
Lite om hur det känns just nu. Längtar som fan tills bebis är ute och jag kan ge Milo drt han behöver igen.
