Lätt ångest vid nattning...
God kväll, att natta barn är just nu det mest psykiskt krävande i min vardag... Varje kväll, det spelar ingen roll om han så sovit 20 minuter på dagen eller 2 timmar. Det är samma sak, ungen är hur trött som helst men ändå måste man kriga för att hålla sig vaken. Man gungar och skakar och vaggar och har lugn musik på men inget hjälper, det tar ungefär 90 minuter att få honom att sova. När han hade feber och fick nattskräck så hade man överseende med att det var lite sådär med sömnen och hur nattningen var men nu när han är frisk och att han ändå sover natten igenom när han väl somnar så känns det bara jätte jobbigt, jag skulle vilja låta honom vara uppe så länge tills han i stort sett somnar ståendes men samtidigt vet jag att rutiner är bäst för barnen och därför är det bättre att ta den fighten vi nattningen. Börjar man låta honom vara uppe och inte gå och lägga sig vanligt tid så blir det dels så sent innan han somnar och sen kommer han att börja sova längre på förskolan och då har vi skapat en ond cirkel av dåliga rutiner...
Lite senare kommer nog nattningen att bli, vi har alltid lagt honom vid 19.00 både med och utan välling. Ska nog börja natta 19.30 bara för att se om det gör någon skillnad. Det blir svårt att begränsa hans sovtider på förskolan eftersom han sover allt mellan 40 - 90 min, sen verkar det inte göra någon skillnad hur länge han sover som sagt det är skit drygt att natta i alla fall.
Jag får sådan ångest vid nattningen, jag känner bara nej jag vill inte. Man vet att detta kommer att ta ett tag och varje gång han ser ut som att han kommer att somna så öppnar han ögonen och ser jätte pigg ut... Sen busas det och rullar och petar och har sig, sen ser han jätte trött ut och sen börjar det om. När det gått sådär en timme är jag så less att jag mår illa och vill bara skrika och gråta, men det hjälper ju inte över huvudtaget att man skulle tappa fattningen så det är ju bara att hålla sig lugn och försöka låta lugnet gå över till honom... well hitills funkar det inte... Sen kommer stressen över att jag behöver plugga och ju längre tid det tar att natta honom ju mindre tid har jag att plugga innan jag blir för trött för att ens få något gjort alls... Nej usch det känns tungt nu, kommer säkert inte bli lättare när det blir semester om en vecka heller då Milo inte kommer att få samma stimulans på dagarna som på förskolan...
Lite senare kommer nog nattningen att bli, vi har alltid lagt honom vid 19.00 både med och utan välling. Ska nog börja natta 19.30 bara för att se om det gör någon skillnad. Det blir svårt att begränsa hans sovtider på förskolan eftersom han sover allt mellan 40 - 90 min, sen verkar det inte göra någon skillnad hur länge han sover som sagt det är skit drygt att natta i alla fall.
Jag får sådan ångest vid nattningen, jag känner bara nej jag vill inte. Man vet att detta kommer att ta ett tag och varje gång han ser ut som att han kommer att somna så öppnar han ögonen och ser jätte pigg ut... Sen busas det och rullar och petar och har sig, sen ser han jätte trött ut och sen börjar det om. När det gått sådär en timme är jag så less att jag mår illa och vill bara skrika och gråta, men det hjälper ju inte över huvudtaget att man skulle tappa fattningen så det är ju bara att hålla sig lugn och försöka låta lugnet gå över till honom... well hitills funkar det inte... Sen kommer stressen över att jag behöver plugga och ju längre tid det tar att natta honom ju mindre tid har jag att plugga innan jag blir för trött för att ens få något gjort alls... Nej usch det känns tungt nu, kommer säkert inte bli lättare när det blir semester om en vecka heller då Milo inte kommer att få samma stimulans på dagarna som på förskolan...
