Lifeoffia.blogg.se

Jag är skit nervös och humöret går upp och ner i en hastighet av en tornado, ena stunden är allt bra och nästa känns det som att jag faller i tusen bitar och vill inget annat än att krypa ner under täcket och ge upp. Det värker så fruktansvärt mycket i mamma hjärtat vid tanken att behöva lämna bort honom, känns som att man själv inte har tid till sitt eget barn. HAN är redo för förskolan, han behöver en stimulansen och få leka av sig. Sen är det givetvis en omställning för honom också, han är mycket ängsligare hemma nu när jag eller Filip går på toa eller bara byter våningsplan för att hämta något. Det känns givetvis också jätte jobbigt att han blir rädd att någon av oss ska försvinna när vi är hemma, han kommer att vänja sig och även jag men just nu känns det jätte långt borta.