Lifeoffia.blogg.se

Men att vara ifrån Milo var skit jobbigt rent ut sagt, så otroligt psykiskt krävande. Vi hade ett barn som inte kunde vara ledigt på planerings dagen och varje gång han gnällde så högg det till i hjärtat på mig då det påminde mig om Milo och paniken jag har för att han ska bli ledsen och gallskrika när jag måste lämna honom på förskolan. Jag hade honom konstant i huvudet och när vi inte pratade om något i personallaget så gick tankarna direkt till honom, det är som att jag lämnat halva mig hemma. Jag var inte redo psykiskt att börja jobba, så fort jag kom hem och fick se min lilla knodd komma springande så bröt jag ihop. Jag ville inget annat än vara hemma med honom, att krama honom och aldrig släppa taget.

 Jag har blandade känslor inför i morgon, det ska bli roligt att få jobba in sig i arbetslaget och lära känna barnen i gruppen. Samtidigt som det är första dagen för Milo på förskolan, vilket känns jätte jobbigt.